Foto: Marie Hansson


Foto: Christina Magnusson


Foto: Marie Hansson

« Tillbaka

Regn och tävlingar

”Vad otur du haft med vädret ett tag nu” sa Martin igår kväll. Det kan man säga. Men det har varit roligt ändå!

Förra helgen tävlade jag i Kungsbacka på lördagen. Planen var så vattensjuk att om man stod still steg vattnet upp över sulorna på skorna! Det fanns ingenstans att gå och värma upp som inte var kladdigt, blött eller trångt. Planerna var blöta och bitvis gyttjiga. Men på den positiva sidan var att Lasse och Anna packat bilen med sitt tält, sina hundar, lunch, fika och också klämt in mig och mina hundar! Så jag hade det väldigt bekvämt denna dag!

Först var det Myzlihs tur (deras pumi, som jag tränat i några veckor nu). Hon var superladdad och klarade startens svårigheter galant, men flippade sedan ur på balansbommen och flög av! Då tog jag om den (vilket förstås ledde till en diskning), men hon gjorde samma sak en gång till. Jag kunde bara konstatera att hon tydligen inte hade grundkunskap nog att i mitt sällskap prestera sitt inlärda beteende på ny plats och i exalterat tillstånd! (Med sin husse kan hon minsann!) I hoppklassen gick det bättre, vi gjorde rätt i 15 hinder innan slalom dök upp och Myzlih blev helt oförstående. Jag prövade med olika visningar, hon bara stressade upp och kunde inte gå in förrän efter flera försök. Vi var diskade när vi gick i mål, men gladde oss åt att det mesta gått både fort och rätt och hon hade haft roligt. Dessutom är hon inte van vid att köra 20 hinder i rad utan belöning med mig!

Zoe var som vanligt i stort sett väldigt duktig och ansvarsfull i båda loppen. Problemet var att samma typ av svårighet dök upp på både hopp- och agilitybanan. Vi vände oss tvärt från föregående hopphinder och befann oss tätt intill första porten i slalom, ingång från klockan 3. Vid båda tillfällen rundade hon första pinnen, och gick in på fel sida om första pinnen. Ett fel som dyker upp ibland, eftersom hon bär med sig att för många gånger under sin uppväxt ha repeterat ”gå in från klockan 9 och runda första pinnen”. När jag på hemmaplan veckan efter tränade detta, märkte jag att felet återkom konsekvent så fort jag var placerad tätt inpå pinnarna. Jag har helt enkelt vant henne vid att fixa saker självständigt, och därför blir hon störd när jag plötsligt tvingas vara nära pga banläggningen! Något att träna på! Men jag fick bokstavligen blockera fel ingång för att hennes fixering skulle släppa. Man vill ju inte tjata ”nej” och bli en obehaglig typ.

Fiona var helt okoncentrerad i första loppet, laddad men chansade vilt och diskade sig massor med gånger. Därför hade jag inga pretentioner i andra loppet som var en riktigt svår bana. Följaktligen blev jag helt chockad när hon bland över 60 startande gjorde ett felfritt lopp och placerade sig 7:a! 41 hundar kom inte ens i mål! Årets första SM-pinne för henne!

Jag var mycket, mycket trött på eftermiddagen och med tanke på att det var väldigt tidig start nästa dag, hur blött och trist vädret var och att jag inte vilat en dag på den senaste månaden, valde jag att stanna hemma på söndagen. Martin och jag gjorde istället en lugn utflykt ett litet stycke norrut efter kusten, besökte Skäldeviken och Haverdal med hundarna. Gick härliga promenader och fick se fantastiska vyer! Haverdal har jag bara hört talas om som en ort som ligger mellan Falkenberg och Halmstad. Nu blev jag lite kär! Det var supermysigt där och riktigt, riktigt vackert!

Jag tränade agility på måndagen och torsdagen. Måndagens pass blev i regn. Men även på tisdagen blev jag blöt. På en promenad överraskade ett skyfall mig så pass att jag blev så genomblöt att jag inte hade en enda torr fläck på kroppen och linserna höll på att sköljas bort! Zoe ställde sig under en buske, blundade och ville inte gå vidare! Och hon som är hur tålig som helst i dåligt väder!

Jag blev färdig med ett bokmanus, som jag nu skickar till höger och vänster i förhoppning om att någon ska vilja ge ut det. När det var färdigt tog jag itu med att kolla in flygbiljetter till Barcelona. Det visade sig att de gick åt snabbt, så vi blev lite stressade där på onsdagskvällen. Martin hade på tisdagen fått besked om beviljad semester, så vi hade lite frihet att välja dagar som vi ville. Nu blir resan från torsdag till och måndag i mitten av oktober. Lasse och Anna tar hand om Zoe och Fiona och vi kan ta tåget härifrån till Köpenhamn och flyga därifrån. Det känns perfekt alltihop! Hotellet är riktigt lyxigt och mitt bland alla de vackra gamla byggnaderna. Jag längtar varje dag! Detta är ett drömresmål och hela konceptet att kunna sticka iväg på en lång weekendresa är något som jag alltid hyllat, men så sällan fått göra! Nu ska jag belöna mig för allt arbete!

Jag besökte också Anna som på sin pumi-kennel hade en ”Stylist-dag”, då en del uppfödningar skulle klippas. Det var kul att se flera släktingar i den pumi-familj jag ska bli delaktig i! Jag har kommit på namnet ”Lara Croft” till min blivande pumi-valp. (Det är en hjältinna från en tecknade serie och sedan har Angelina Jolie gjort henne i filmen Tomb Raider, inte min genre alls egentligen.) Jag gillar namnet och vill väldigt gärna kalla min valp för Lara. (Uttalas med mjukt ”r” långt fram i munnen.)Det var Martin som kom på namnet Laura, som jag spann vidare på. Förhoppningsvis kan kullen ha ett hjälte-tema som gemensam nämnare på namn.

En annan liten höjdpunkt var när jag hittade turkosa underlägg, lyktor, ljus och servetter som matchade på Dunis fabriksförsäljning, här i Halmstad. Nu har temat i köket blivit ett annat och gardinerna är utbytta till de ljust gröna jag använt förut. Tanken var ju att vi skulle ha besök på lördagskvällen av Anna och Lasse. Men Lasse fick ett virus under veckan, som bara blev värre, eftersom han inte hade tid att vila och ta det så lugnt som han borde. Så Martin och jag åt fiskspett med lax och tonfisk två dagar i rad i helgen! Vi ser fram emot dem som gäster nästa helg istället.

På lördagen var det tävlingsdags med Myzlih igen. Hon hade varit vaken större delen av natten pga åska och var både spänd, trött och rädd. Dessutom fortsatte det att åska under dagen. Tack och lov var det på hemmaklubben här i Halmstad, så restiden var minimal. Som om inte åskan var nog, sköt de på skjutbanan bredvid tävlingsplanen. Jag var tveksam om det var så lyckat att starta, men på uppvärmningen var hon underbar, så jag gjorde ett försök. När hon satt vid starten både smällde och dundrade det och jag såg hur illa berörd hon blev. Men hon skötte sig utmärkt ändå. Hon sprang fort och hon höll kontakten. Däremot orkade hon inte riktigt tänka så lång väg framåt i taget, för hon snurrade rätt ofta för att invänta mig. Men trots de stoppen och att jag samlade in henne och säkrade slalomingången, så räckte tiden till en 2:a plats. Det lyckliga med det var att hon fick en uppflyttningspinne så att hon nu slipper klass 1 i fortsättningen. I hoppklassen var det ungefär samma visa, en del okoncentrerade rusningar och snurrar, men i övrigt felfritt. Hon blev 2:a där också, men fick 0,40 i tidsfel och därför fick hon ingen uppflyttningspinne. Jag var väldigt nöjd med dagen och allra skönast var att det var så nära hem efteråt!

På söndagen skulle jag tävla klass 3 i Oskarström med Zoe och Fiona. Jag tog det lugnt under dagen för att samla energi till slutet av eftermiddagen. Det skulle tidigast starta kl 16.00. Då hann jag titta på det inspelade ”So You Think You Can Dance” och det var som vanligt en riktig höjdare med många engagerande upplevelser. En överraskning var att Lady Gaga, som satt i juryn en dag, var en riktig sympatisk kvinna, full av inlevelse, kunskap och goda råd. Det regnade på förmiddagen, men sedan sken solen så jag packade inte med mig något annat än dubbade skor för blött underlag och en jacka som tål lite regn. Först var allt toppen, tävlingen låg före i tid och allt flöt på. Sedan kom regnet och allt började flyta på ett helt annat och obehagligt vis! Och det blev värre och värre! Det var till slut ett skyfall och gyttjan på hoppbanan var inte att leka med på flera ställen! Hundratals hundar hade landat och svängt på samma ställen under hela dagen!

Inför första loppet kände jag mig inte riktigt med. Jag var trött och kände mig osäker. Det märktes också tydligt när jag sprang. Vid två ställen var jag långt ifrån med i varken tanke eller placering, men Zoe sänkte farten kraftigt och inväntade mig, vid ett tillfälle sprang hon tillbaka till mig och började om en ansats. Inga fel, men en usel tid förstås. Jag sa till Fiona att hon nu hade sin chans att slå Zoe igen! Det gjorde hon faktiskt, fast bara med tre tiondelar. Hon tappade bland annat tid genom att springa rakt fram ut i ingenting (det är bara hon som gör sådant) när jag gjorde ett dåligt bakombyte. De placerade sig 9:a och 10:a och det var 7 SM-pinnar. Suck.

I andra loppet regnade det som sagt som värst och den planen hade alltså riktigt vidrigt underlag. Men Zoe var otroligt laddad, hon var så lycklig och så ivrig och hon gjorde ett kanonlopp. Jag gjorde allt vad jag kunde under omständigheterna. Men kunde inte låta bli att tänka på hur annorlunda jag (och alla andra) hade klarat det om det varit inomhusunderlag! Man var så handikappad av att inte kunna röra sig ordentligt! Zoe kom i alla fall i mål på en 7:e plats och fick en SM-pinne, så jag var nöjd. Fiona missuppfattade mig på slutet av banan, efter att ha klarat allt det svåra. Uppenbarligen hade hon behövt ännu mer tydligt stöd på det jag tyckte var en lätt sträcka. Men jag låtsades inte om det utan körde bara glatt i mål, så hon var nöjd hon med.

Nu ser jag fram emot en intensiv vecka med fullt av inbokade händelser. Tack och lov är allt fortfarande bra med min mamma uppe i Stockholm. Hon mår bra och trivs med tillvaron!

Skrivet den: 2011-08-29
 
« Tillbaka