Foto: Marie Hansson


Foto: Christina Magnusson


Foto: Marie Hansson

« Tillbaka

Magont och kurser

Hoppsan! Den rubriken låter inte alltför munter, men det är inte illa menat. Jag döper alltid mina bloggar till de två viktigaste händelserna.

Mycket tid och energi har gått till att administrera fram mina nya kurser. Först och främst är det ett stort steg för mig att börja med en-gång-i-veckan kurser. Jag började ju så smått med kantarellkursen förra hösten och Freestylekursen i våras, men dem har jag inte arrangerat själv utan kommit till färdig deltagargrupp. Största anledningen tidigare har varit tidsbrist. När man jobbat 10-12 timmar per dag och varje helg varit uppbokad av kurser, tävlingar och domarjobb, så orkar/hinner man helt enkelt inte med kvällskurser också. Så var mitt liv när jag bodde på östkusten.

Men nu är ju tiderna annorlunda. Jag har mer tid och jag väljer att inte engagera mig borta varje helg. Nu känns det som en stimulerande utmaning att hålla nya kurser!
Inspirationen kommer från att det nu finns en plats att hyra som är idealisk för hundkurser. Det är ju så att mina vänner Anna & Lasse är på gång att bilda Halmstad Hundarena. Vilket innebär att de ska bygga om sitt stora ridhus till en gigantisk inomhusarena, där man kan dela upp planen i tre delar, så att tre grupper kan hyra lokal parallellt. Dessutom kommer där finnas Rehab och pool. Anna är ju snart utbildad hundfysioterapeut. Men innan hallen är klar har de i alla fall färdigställt en stor flott gräsplan för uthyrning till entreprenörer som mig. Så långt så väl.

Den största utmaningen var att hitta deltagare själv. Utan en klubb som underlag. Jag har annonserat på Facebook, satt upp lappar, besökt ett par hundbutiker och lämnat information, men Annas spridning i sitt kontaktnät (pumikennel mm) har också fått gensvar. Jag har nu fyra kurser och en pumi varje grupp! Vilket rent privat är väldigt stimulerande, eftersom jag nyfiket suger i mig kunskap om de små rufsiga pumisarnas karaktärer. Släkt till min valp är de ju också. Jag har en valpkurs och en agilitykurs för några som vill börja tävla. Min tanke var också att erbjuda Prova-på-aktivering-kurs, för att folk ska bli inspirerade och sedan gå en kurs av den typ de blir intresserade av. I min kurs ingår både Freestyle, Agility, nosarbete, problemlösningar och lite grunder till lydnad.

Jag vill bara ha sex deltagare per grupp. Det anser jag vara en bekväm samling, en balans mellan krav på ekonomi och kontroll på läget på praktikpassen. När gruppen som börjar kl 18 blivit full började jag samla folk till en ny, kl 16 samma dag. Jag tänkte att det är mer rationellt, ekonomiskt och praktiskt att åka och hålla två kurser i rad än att åka dit flera dagar i rad. Men alla kan ju inte gå så tidigt som kl 16, därför var det lite frustrerande att inte få ihop tillräckligt med deltagare. I sista minuten kom jag på den geniala idén att erbjuda folk från kl 18-gruppen att byta till kl 16-gruppen. När de anmälde sig fanns ju inte det alternativet. Det visade sig att det fanns två stycken som gärna ville göra det, vilket gav två andra personer platser på kvällspasset. Jag lyckades göra många glada på detta viset, det blev totalt fem personer till som kunde gå kursen!

Två kvällar ägnade jag också tid åt privatträning av en hund, som ville gå kursen, men vars matte var orolig för hundens uppträdande mot andra. Med klickerträning bytte den skepnad, och det som jag misstänkte inte var speciellt aggressivt alls, visade sig också försvinna enkelt. Tänk vad lätt det är att hundar som vill ha spänning i tillvaron hittar på egna hobbies, inte alltid så uppskattade av hundägaren!

I fredags hade jag en heldag för Örkelljunga hundgymnasium. Inspirerande och härliga ungdomar som får lära sig agility och önskar att skolan haft råd att ta dit mig en gång i veckan! Två dagar får de. Men jag håller med dem, det hade verkligen varit roligt att få hjälpa dem längre på vägen! Ett riktigt underbart gäng hundar och ungdomar!

Men efteråt på vägen hem i bilen, när jag just smaskat i mig en nektarin, fick jag nästan en chock. Jag höll på att kräkas i bilen! Min mage blev så sur över frukten (som ändå inte var så sur som ett äpple, vilket jag undviker) att den höll på att vända sig ut och in. Jag kände mig som en åksjuk sheltie, som dreglar så att saliven rinner nerför bröstet. Jag svalde och svalde, trafiken och den smala vägen tillät inte att jag stannade. Sedan mindes jag akupressurtricket med trycket mot handleden. Det hjälpte den här gången också!
Efter det har jag börjat ta Omeprazol. En magsyredämpande medicin. Tyvärr har den inte hjälpt alla dagar. När jag blir som värst, gör det ont ändå. Och jag hetsar inte, stressar inte, men försöker lösa problem, vara till lags och hjälpa alla! Mycket frustrerande att jag inte riktigt tycks vara menad för detta. Kanske är det lite många saker på en gång. Jag har oroat mig en hel del för mina vänner som varit och fortfarande är ganska sjuka i en virus. Lasse fick dessutom lunginflammation och har det enormt jobbigt. Så i jämförelse mår jag jättebra. Och idag när mina två kursdagar är gjorda den här veckan, känns det mycket, mycket bättre i magen! Förhoppningsvis kommer det inte tillbaka heller, eftersom nu när kurserna rullat igång känns allt frid och fröjd!

Det är verkligen roligt med så underbara kursdeltagare. De inspirerar mig omåttligt och jag har bara problem att vänta till nästa gång! Jag är ju van att hålla helgkurser, då har jag två dagar på mig att förmedla allt det viktigaste. Jag behöver inte tänka på att hejda mig och vänta till nästa vecka med att berätta resten! Men jag lär mig väl det också. Jag är ju en otålig och engagerad personlighet som gärna vill ”nu”.

På fredagskvällen genomförde i alla fall Martin och jag en tripp in till Harry’s och åt och drack gott. Men ett glas mjölk och en smörgås fick jag faktiskt äta innan, på doktorns order. Jag som annars försöker hålla en ganska snäv diet… Men han hade rätt som vanligt, jag mådde mycket bättre efter den lilla ”förrätten” hemma i köket.

Faktum är att det här med magen sammanfaller med den här periodens trend: hälsa. I förra veckan hade jag cellprovstagning på mödravårdscentralen i Halmstad, där fanns 17 barnmorskor! Idag har jag varit på mammografi. På onsdagen gjorde man blodprover för ett hälsotest på Amadeuskliniken, där jag är skriven. Svaren som jag fick i måndags visar att jag är helt frisk. Martin ville gärna ha koll på mitt kolesterol med tanke på min mammas och min mormors problem, men nu kan vi konstatera att det ligger på en väldigt bra nivå och det finns alltså ingen risk för ärftliga anlag för problem där.

Apropå magen, i förra veckan fick jag i brevlådan en ”kokbok” jag beställt; ”Fest när det gäller” av Gudrun Brundin, fru till Camilla, en agilitykompis och domarkollega sedan många år. Boken var helt suverän på alla sätt och vis! Först och främst är titeln en travesti på tävlingspsykologiboken ”Bäst när det gäller” och den här boken handlar inte bara om smaskiga recept, utan också om agilitytankar. För det andra är Gudrun en fantastisk författare, hon har humor och en skärpa i sitt språk, vilket gör att jag inte kan slita mig. För första gången på många år, sträckläste jag en bok från pärm till pärm! Det är klart att jag inte läste alla recept, men jag tittade på allt och läste det mesta! Den är underfundig och inspirerande. Den får mig att längta till långtävlingar och husbilsliv. Den får stämningen på en kurs eller funktionärsutfodring på en tävling att verka glamorös och lockande! Om det fanns fler som Gudrun skulle agilityvärlden vara en bättre värld! Det visste jag i och för sig tidigare, för Gudrun är aldrig rädd för att säga sin mening och hon har i ”Agilitysportens Intresseförening” drivit agilitysporten framåt i Sverige. Men tänk vilken trevlig värld det skulle vara om man hade en Gudrun som passade upp med mat i pauserna! Det fanns mycket kärlek i den boken, både till mat, agilitysporten och till hennes fru Camilla. Jag blev skrattade, blev varm om hjärtat och det rann i munnen när jag läste. Den kan verkligen rekommenderas!

Just nu är Martin och jag lite glada för fler saker. Om fem veckor sitter vi på en bar i Barcelona och dricker ett glas vin! Om nio månader är vi nere i Amalfi och firar vårt bröllop. Idag har alla bokningar blivit klara för oss och våra gäster på hotellet vi valt, rådhuset är bokat och nu återstår bara fin-detaljerna, allt det ”roliga” som ska bestämmas! Men de besluten tar vi i lugn och ro och med njutning under vintern!

Skrivet den: 2011-09-08
 
« Tillbaka