Foto: Marie Hansson


Foto: Christina Magnusson


Foto: Marie Hansson

« Tillbaka

Kurser, intervjuer, mammografi och romanskrivning

Jag visste att jag varit nonchalant mot bloggen, men inte att det gått i princip en månad sedan sist! Jag får be om ursäkt för det, men sedan Facebook trädde in i mitt liv ger jag nästan dagligen små inblickar i vad som händer här och bloggen känns mindre viktig. Dessutom har det varit full rulle, som alla som läste rapporten från början av september förstår.

Två kursdagar i veckan (två kurser per dag) och av någon underlig anledning har vädret nästan konsekvent varit uselt just på tisdagar och onsdagar. Det har blåst och många gånger har det också regnat, mer eller mindre. Det positiva är dock betydligt större. För det första gav sig magkatarren när väl kurserna kom igång. Det kanske var när jag såg att alla arrangemang funkade, att de som ville komma fick kursplats (fick ju in i det sista stuva om och flytta elever för att kunna ge en kurs till, så alla som ville fick vara med).

För det andra så var det, precis som förväntat, otroligt stimulerande att få träffa alla dessa olika typer av hundägare som kom med olika typer av sällskapshundar och ville göra något roligt! Under så många år har jag bara haft agilitykurser, för det mesta på tävlingsnivå. Det har stimulerat mig massor att ha en grupp med färska agilityentusiaster som inte kommit så långt i sin träning och få ge dem de väsentliga grunderna. När man vet att de är motiverade är det extra skojigt att få plocka fram knepen ur sin erfarenhetsbank och ge dem den bästa starten på karriären. Nu har vi haft fem av de sex träffarna och de har utvecklats långt och är snart färdiga med det slitsamma grundtränandet. Men genom att det finns så mycket att lära ut, och vi har så roligt tillsammans, jobbar vi redan på en fortsättningskurs inomhus redan nu i höst för dessa ”inför-tävling-ekipage”.

De som valt min ”Prova-på-aktivering-kurs” har också fått sig lite agility till livs. Och Freestyle. Och kantarellsök och nyckelsök. Och problemlösningsuppgifter. Det har varit kul att följa ekipagen och se hur de roas av de olika upptågen och hur poletter faller på plats. Det verkar som om jag får glädjen att se flera av dem på antingen Freestyle- eller Agilitykurser för framtiden. Eller båda, som någon sa.

Att leta nyckel blev en intressant grej på kurserna. Jag tycker ju det är en av de allra trevligaste av uppgifter, enkel och smidig att arrangera. Förenar nytta med nöje. En av deltagarna tappade sin nyckel när vi var uppe i skogen för kantarellsök och Zoe fick hjälpa till att leta, senare på kvällen när hundägaren insett att bilnyckeln var borta. Tyvärr fick Zoe inte chansen att hitta ända fram, då en man med ficklampa lyste på samma plats och hans ögon upptäckte den på en gång. Hade hon fått 30 sekunder till, skulle det varit intressant att se om hon markerat på den främmande nyckeln, som låg en knapp meter bort från henne, när vi tvingades bryta. Jag misstänker det. Jag gömde min egen nyckel efteråt, förstås, så att hon fick lyckas. Men nuförtiden ”tappar” jag min nyckel på varje promenad och hon är stensäker på att hitta den. Markeringen är också världens sötaste. Krafs med tassen så att det plingar av nyckeln på marken. Fiona är också på gång.

Under den här perioden har jag också haft en pågående historia med mammografi. Hittade en blödning från ett bröst samma dag jag skulle på en rutinundersökning. Det har varit lite oro, eftersom det fanns en liten risk för att det skulle vara cancer. Det har blivit flera undersökningar, av olika sorter, men slutsatsen är nu klar. Det är vidgade mjölkgångar som gjort att lite blod läckt ut. Inget farligt alls. Kan tas bort, men risken vid en operation och biverkningarna efteråt är betydligt värre än det diskreta symtomet som bara ibland syns i behån.

Jag ställde dock in tävlingen i Lund för den helgen var jag dålig i magen. Misstänker att det var spänningar och stress, för det var direkt efter första mammografin. Men det kan ha varit virus också. Däremot tävlade vi två helger efteråt i Söderåsen. Det gick superbt. Zoe var felfri och duktig på både agility- och hoppbanan, blev 3:a respektive 2:a och fick SM-pinnar för bägge loppen. Det innebar att hon blev klar för SM och det var ju skönt! Nu behöver jag bara tävla när jag känner för det och inte pressa mig när jag egentligen inte orkar. Fiona var lite nonchalant, om man ska beskriva hennes inställning i loppen. I den första banan visste jag att en tunnel rakt fram var en utmaning, men jag vill inte bråka med henne. Jag hoppades att hon skulle lyssna på mig med vanliga medel. Det gjorde hon inte. Hon kunde vägen själv, tyckte hon! På hoppbanan gick det mesta fel, hon ansträngde sig inte mycket för att samarbeta, sprang lite som hon ville. Men banan var också mycket utmanande och svår och inte många tog sig igenom den. Det var givetvis något som passade mig och Zoe. Hon knöt knut på sig själv för att göra allt rätt – och lyckades! Det var helt rörande hur hon uppmärksamt tittade på mig hela tiden och inte gjorde några chansningar. Det var en del konstiga och svåra passager så det gav full utdelning med andra placeringen!

Jag har dömt en del också. Falkenberg hade ju en tvådagarstävling den 17-18 september (klass 1 och lag). Det tog en del tid och energi i förberedelser och sedan dömde jag hela dagarna. Men som vanligt är det kul att se ekipagen klura ut mina banor och se deras resultat. Något annat jag alltid får ut som bonus är uppslag till artiklar att skriva. Tävlingsdeltagarna lär mig alltid en massa saker, eller snarare tvärtom ibland. Jag får lust att skriva tips om hur man ska tänka och vad man ska träna på! Foderbilen på nätet är ju det ställe dit jag skickar en artikel var fjortonde dag, så det är toppen med alla dessa uppslag!

Senast i helgen var jag i Kristianstad och dömde klass 3. Det var ca två timmars resa i var riktning, och resan dit på morgonen var inte så trevlig för det var tjock dimma hela vägen! Men tävlingsarrangemanget var som vanligt trevligt, min hoppbana fungerade utmärkt och det var jätteroligt att döma!

Under den här månaden har jag också blivit intervjuad två gånger. Dels en telefonintervju från ”Droghandeln Kronan” om depression hos hund, där jag pratade en hel del om hjälplöshet. Det kändes som ett underbart tillfälle att få trycka på den känsliga punkten att många är för stränga mot sina hundar och omedvetet ger dem ett så begränsande liv att hunden hamnar i ett tillstånd av mer eller mindre hjälplöshet. Jag har fått sett artikeln som så småningom kommer i denna Apotekskedjas kundtidning.

Dels hade jag besök av Camilla Sedin från tidningen Hundsport. Hon gjorde en omfattande intervju (med kortfrågor som hon sände redan i förväg för att spara tid och ge information till en faktaruta om mig) som antagligen kommer publiceras i novembernumret. Det fanns så väldigt mycket att skriva om min drygt 30-åriga karriär med hundar att lite material kommer att stoppas in i decembernumret också. Reportaget ska nämligen få plats på en sida. Hon tog några vackra bilder på mig, Zoe och Fiona, från trädgården. Och en av dem ska in på sidan också.

I söndags gick Martin och jag på teatern tillsammans med Lasse (som börjat bli betydligt bättre efter sin sjukdom) och Anna. Vi lyssnade och njöt av David Batra som lockade oss till många skratt. Skrattårarna rann så att det till slut sved när jag torkade mig om ögonen!

Nu är det nedräkning till nästa veckas resa till Barcelona! Det ska bli häftigt att få se allt det vackra där, inte ha tidspress, äta god mat, dricka gott vin och inte minst umgås 24 timmar om dygnet med Martin. Men innan dess ska jag bila till Götene för att hålla ett föredrag på söndag. Det är tre timmar i var riktning och ungefär 3-4 timmar på plats. Men det är alltid otroligt roligt att få prata om varför hunden behöver mental motion och Zoe och Fiona kommer älska att uppträda, som vanligt. Fast nu var det ett tag sedan och det blir första gången som Whoopi inte är med. Det kommer kännas tomt.

Det finns ytterligare en påtaglig ingrediens under senaste månaden. Romanskrivning. Det började så smått och har upptagit mitt fokus väldigt mycket de senaste veckorna, när jag har lov att tänka på det. En historia växer fram ur mig och jag skriver och skriver, på alla lediga stunder dagtid. Hade jag inte haft andra arbetssysslor och en underbar man, hade jag skrivit dygnet runt! Parallellt väntar jag ivrigt på besked som är i faggorna från förlag som fått läsa tidigare manus.

Skrivet den: 2011-10-07
 
« Tillbaka